Jag bor en bit ifrån Sätragruvan och behövde därför skjuts av någon med bil för att ta mig dit idag. Det löste sig genom att M följde med mig. Vi viste på ett ungefär vart gruvan var belägen och lyckades (efter ca 1 mils omväg) hitta fram till rätt stig. Vi parkerade bilden och började promenera på den upptrampade stigen. Efter ett par hundra meter delade sig dock stigen och vi försökte återkalla i minnet (vi har besökt platsen ihop för många, många, år sedan) vilken av stigarna vi skulle ta. Den högra stigen kändes mest välkomnande så vi följde den. Efter ca 10 minuter började vi allvarligt fundera över om vårt val varit riktigt. Skogen i området är mycket vacker, granarna är otroligt höga och står tätt nog för att göra marken skuggig. Idag stod solen ändå mycket lågt och silade sig in genom grenarna. Överallt växer grön mossa, små krokiga hasselsnår och en och annan svamp. Vi fortsatte stigen fram eftersom båda tyckte att det skulle vara jätteretligt att vända om gruvan låg bakom nästa krök. Dessvärre låg inte gruvan bakom varken nästa eller den tredje eller den femte kröken och det skymde snabbt. Vi ökade på tempot och kom efter ca 30 minuters rask promenad fram till några märkliga betongruiner. De var både vackra och lite skrämmande och på grund utav mörkret så utforskade vi dem inte närmare. I anslutning till ruinerna fann vi ett mycket underligt markområde. Det såg ut som någon form av våtmark med glest växande tallar och granar men istället för högt gräs, vass eller pors, som ju brukar finnas i sådana områden, var marken bar. Det såg ut som om någon nyligen tippat ett jättelass med sand över kärret.(det växer inte minsta grässtrå på sanden). Det mystiska är att det inte finns någon väg i anslutning till sanden och det hade behövts åtskilliga lastbilar för att frakta dit den.
Hur som hittade vi i alla fall tillbaka till bilen efter vår långpromenad. Nu när jag sitter här hemma och skriver inser jag att vi måste ha gått i en stor cirkel runt gruvan. Hade vi valt vänster i stället för höger hade vi nog hittat rätt. Men nu har jag ju sett ruinerna av någon slags fabrik och den konstiga våtmarken. Dessutom var skogen otroligt vacker och det kan vara bra att ha sett omgivningarna lite innan jag går direkt på gruvan.
#
I went to Sätragruvan with M today (it’s quite a bit to go so I had to wait for M to drive my). After some mistake we found the right way and reached the right path. After walking a 100 m we found our self facing a crossroad. What way to choose? We thought the right-one looked more inviting. After walking approximately 10 min. we started to wonder. Although M and I are that kind of persons that doesn’t want to give in, maybe the mine is behind next bend? But it wasn’t.
Anyway the forest was marvelous! The fir trees were tall and the ground was covered with moss. The sun was shining through the trees and everything was beautiful. After nearly 30 min. of walk we found some big, mysterious, ruins. They were both beautiful and scary. My guess is that it has been some kind of industry building. Next to the ruins there wore a strange swamp. There were some pine trees but the ground was only sand. Usually there would be some bushes at least. It look like someone had dumped the sand there very recent, but to do that you would need a truck. Problem is, there’s no road.
Anyhow we found our way back to the car and we did some interesting founding’s. It’s probably good for my understanding of the mine to have seen the surroundings. And next time I know to choose the left path. Today we most have walked in a bit circle around the mine.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar