Mining Site har lärt mig mycket och varit ett otroligt roligt arbete från början till slut. Visningen av gruvan i söndags kväll blev precis som jag hade tänkt mig och bättre än jag vågat hoppas. Jag är otroligt glad över att så många trotsade kylan (nära -20 grader) och kom för att uppleva mina installationer och performance! Tusen tack!
Att jag inte gick på djupet i min presentation av verket i välkomsttalet var ett medvetet val, eftersom jag ville ge er utrymma att själva skapa förståelse av platsen och verket. Den som ändå vill höra om mina tankar om verket kan fortsätta läsa här.
Första delen av mitt arbete har varit inriktat på att utforska gruvan och dess omgivning utifrån historia, dagens användning och min subjektiva upplevelse av gruvan. Det är bara detta arbete som jag har fört upp här på bloggen. Arbetet med att omsätta undersökningen i en gestaltning har jag hållit för mig själv, för att som sagt tillåta er att själva uppleva gruvan och platsen.
Jag har tagit fasta på gruvans mäktiga och som jag uppfattar det, lite mystiska miljö. Denna har jag valt att framhäva genom ljussättning och ljudinstallation. Ofta har min fantasi skenat iväg med mig när jag ensam, i åtskilliga timmar, suttit inne i brottet. Jag har tänkt mig platsen som kluven, nästan som två olika världar, där den ena har blivit en schablonbild av det hårda arbetets slit och den andra en fantasivärld, en utopi, där inget arbete görs för annat än rent nöje. Min tanke var att denna plats, utopin, finns som en bubbla i verkligheten, och att gruvans tunnlar fungerar som portar in och ut ur denna. Jag föreställer mig att vi i söndags såg verkligheten som en fiktiv bild, eller kanske ett minne, på bergväggen medan utopins arbetare var verkliga och utvann musik ur berget mitt framför oss.
Det härliga med en utopi är att den tillåter skaparen att vara allsmäktig, men av samma anledning är den svår att dela med andra. Utopier kan bara existera i fantasin. De som är fascinerande i detta är att varje person som i söndags gick in i gruvan skapade en egen fantasivärld, kanske i syfte att för sig själv förklara och binda ihop verket, kanske av det rena nöjet i att fantisera.
Jag vill till sist tydligt påpeka att detta inte är den Rätta tolkningen av verket, din egen tolkning är lika Rätt.
Jag har haft mycket god hjälp i mitt arbete, särskilt tack till: Per Hüttner, Dag Ahlqvist, Annette Wennerstål, Rory Orman, Samuel Castro, Erika Ahlqvist och sist men inte minst Madeleine Näs.
#
Mining Site has learned me a lot and been an incredibly fun job from start to finish. The appearance of the mine on Sunday night was just as I had imagined and better than I dared to hope. I'm incredibly happy that so many people braved the cold (near -20 degrees) and got to experience my installations and performance! Thanks!
Att jag inte gick på djupet i min presentation av verket i välkomsttalet var ett medvetet val, eftersom jag ville ge er utrymma att själva skapa förståelse av platsen och verket. Den som ändå vill höra om mina tankar om verket kan fortsätta läsa här.
Första delen av mitt arbete har varit inriktat på att utforska gruvan och dess omgivning utifrån historia, dagens användning och min subjektiva upplevelse av gruvan. Det är bara detta arbete som jag har fört upp här på bloggen. Arbetet med att omsätta undersökningen i en gestaltning har jag hållit för mig själv, för att som sagt tillåta er att själva uppleva gruvan och platsen.
Jag har tagit fasta på gruvans mäktiga och som jag uppfattar det, lite mystiska miljö. Denna har jag valt att framhäva genom ljussättning och ljudinstallation. Ofta har min fantasi skenat iväg med mig när jag ensam, i åtskilliga timmar, suttit inne i brottet. Jag har tänkt mig platsen som kluven, nästan som två olika världar, där den ena har blivit en schablonbild av det hårda arbetets slit och den andra en fantasivärld, en utopi, där inget arbete görs för annat än rent nöje. Min tanke var att denna plats, utopin, finns som en bubbla i verkligheten, och att gruvans tunnlar fungerar som portar in och ut ur denna. Jag föreställer mig att vi i söndags såg verkligheten som en fiktiv bild, eller kanske ett minne, på bergväggen medan utopins arbetare var verkliga och utvann musik ur berget mitt framför oss.
Det härliga med en utopi är att den tillåter skaparen att vara allsmäktig, men av samma anledning är den svår att dela med andra. Utopier kan bara existera i fantasin. De som är fascinerande i detta är att varje person som i söndags gick in i gruvan skapade en egen fantasivärld, kanske i syfte att för sig själv förklara och binda ihop verket, kanske av det rena nöjet i att fantisera.
Jag vill till sist tydligt påpeka att detta inte är den Rätta tolkningen av verket, din egen tolkning är lika Rätt.
Jag har haft mycket god hjälp i mitt arbete, särskilt tack till: Per Hüttner, Dag Ahlqvist, Annette Wennerstål, Rory Orman, Samuel Castro, Erika Ahlqvist och sist men inte minst Madeleine Näs.
#
Mining Site has learned me a lot and been an incredibly fun job from start to finish. The appearance of the mine on Sunday night was just as I had imagined and better than I dared to hope. I'm incredibly happy that so many people braved the cold (near -20 degrees) and got to experience my installations and performance! Thanks!
I did not go in depth in my presentation of the work in the welcoming, that was a conscious choice, because I wanted to give you the possibillity to create an understanding of the place and work. Those who still want to hear about my thoughts of the work can continue reading here.
The first part of my work has focused on exploring the mine and its surroundings based on history, current use, and my subjective experience of the mine. It is just this work that I brought up here on the blog. Efforts to translate the survey in an interpretation, I have kept to myself, as I said before, to allow you to experience the mine itself and the location.
I have taken up the mine's powerful, and as I understand it, a bit mysterious environment. That I have chosen to highlight by lighting and sound installation. Often my imagination run away with me when I am alone, for several hours, sat inside the mine. I have imagined the place as ambivalent, almost like two different worlds, one of which has become a shablon of the hard work, and the other a fantasy world, a utopia, where no work is done for other than pure pleasure. My thought was that this place, utopia, exist like a bubble in the real world, and that the mine's tunnels act as gates in and out of this. I imagine that we saw the reality on Sunday as a fictional picture, or perhaps a memory, on the rock wall while the utopia workers were genuine and mined music in front of us.
The wonderful with a utopia is that it allows the creator to be omnipotent, but for the same reason it is difficult to share with others. Utopia can only exist in the imagination. That is fascinating in this is that every person who on Sunday went into the mine created his own fantasy world, perhaps in order to explain to himself and to tie together the work, perhaps by the pure pleasure of the imagination.
Finally, I would clearly point out that this is not the correct interpretation of the work, your own interpretation is equally right.
I have hade lots of help in my work, my special thanks to: Per Hüttner, Dag Ahlqvist, Annette Wennerstål, Rory Orman, Samuel Castro, Erika Ahlqvist and last but not least, Madeleine Näs.
